Smakprov!

Sådär ja! 6 färdigskrivna sidor på min lilla saga, jag är slut... Alltså det är hur kul som helst att skriva, man får bestämma allting själv lixom. Alla gör som jag säger, mohahaha! Nejdå, så hemsk är jag inte. Men jag lever alltid mig in så mycket i texten att jag tror att jag är huvudpersonen själv. Nu har jag bastat och bara relaxat och ska krypa ner i min mjuka gosiga säng vilken minut som helst!

PUSSAR & KRAMAR

Efter som att jag inte tog någon bild idag får ni ett litet smakprov på min saga!! VARNING: Har bara läst igen den en gång så risk för stavfel, orkar fan inte läsa mer -.-

Jag tittade ut genom Volvons smutsiga fönster och såg bilar susa förbi med rasande fart, vi var på någon stor motorväg som vår bil inte alls gillade. Den gick trögt och långsamt, motorn brummade och pappa svor och viftade med näven åt alla med lite modernare bilar än oss. Han var inte van med att köra på sådana här stora vägar. Vi bodde i en liten by ute på landet och sen mamma dog för ett år sen hade han nästan inte åkt till staden alls förutom när han var tvungen att handla mat åt oss. På förarsätet bredvid pappa satt min storebror Fabian och försökte hitta vägen på kartan till skrivarkursen, och det gick inte så bra. Jag misstänkte att han hade kartan upp-och-ner men höll tyst, han skulle bara bli irriterad och fråga om jag trodde att han var efterbliven. Fabian var 18 år, två år äldre än mig, han var lång och brun med blont, solblekt hår. Han var alltid glad och pratade jämt med alla. Ibland var jag lite avundsjuk på honom, han hade lätt för att prata, hade toppbetyg, fick alltid nya kompisar och tjejerna hängde efter honom. Jag var allt som Fabian inte var. Jag var blyg, fick kämpa allt för att få ett VG i skolan, mitt humör kunde gå från toppenglad till arg som ett bi på en sekund och jag hade definitivt inga killar efter mig. Men jag var inte ensam, jag hade en bästis som alltid stod vid min sida, Emma. Hon och jag var som samma person, vi tänkte och tyckte alltid lika och jag skrattade ofta med henne. Men en sak delade vi inte. Hon avskydde att skriva, så att försöka få med henne på denna skrivarkurs var ett omöjligt uppdrag. Därför satt jag själv här bak i bilen.